Har aj-aj

november 18, 2009 at 10:49 f m (Relationer)

Att ta upp saker till ytan är en bra idé. Det är fruktansvärt jobbigt att göra det, iallafall för mig, men det måste göras annars gnager det upp en inifrån. Jag ska förtälja historien: Jag har, mot min starka vilja, tyckt fruktansvärt mycket om en person, men han har både gasat och bromsat; sagt att han tycker om mig men på senaste tiden inte visat det. Till hans försvar så visste han inte riktigt hur pass mycket jag faktiskt tycker om honom även om jag har försökt göra det klart för honom. Förhoppningsvis blev det tydligt imorse när jag bad honom säga det om det var så att chansen att det kommer att hända något mellan han och jag är lika stor som att helvetet fryser till is. Jag behövde det för att gå vidare. Han gjorde det, mer eller mindre, så framöver kommer det att vara lättare för mig att öppna mig för andra möjligheter.

“Jag förstår inte tjejer..” var hans reaktion. Jag förstår faktiskt vad han menar, vi är och agerar annorlunda. Vi analyserar när saker och ting inte går framåt- det måste ju lixom bero på något. Sen kommer vi själva fram till något och delger oss av resultatet, antingen verbalt eller i handling, vilket resulterar i förvirring för killar; för de har inte alls tänkt. Men det är just det som är grejen här: jag tror visst att han tycker om mig, eller iallafall gjorde det, men vi har olika behov; jag vill mer och han vill mindre. Svårare än så behöver man inte göra det.

Min poäng är, det var fruktansvärt jobbigt att ta upp det, att höra det och att skiljas åt för det kändes definitivt nu för första gången. Men i det långa loppet vinner man på det, jag vet det av tidigare erfarenheter. Så var inte rädd att fråga om ni undrar något! Det må göra ont att få reda på det, det gör det fortfarande i mig och det är okej att vara ledsen. Men hur ont det än gör är det är viktigare att slippa vara förvirrad, så man kan gå vidare någongång.

3 kommentarer

  1. Anna-Stina sa,

    Du vet att jag alltid lyssnar om du behöver gumman…men jag tror också precis som du att det är bättre att leva med vissheten om att det gör ont men iallafall går över, än att vänta i ovissheten. Puss på dig!

  2. Maggi sa,

    Tack Anna-Stina, jag berättar nån dag:) Men var inte förvånad om en Maggi, numera lidandes av kompisberoende, står utanför din dörr på Nydala;)

    • Anna-Stina sa,

      Det låter bra! jag väntar…

Lämna en kommentar

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

You are commenting using your Twitter account. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

You are commenting using your Facebook account. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.